Direktlänk till inlägg 12 september 2012
Ja då har jag varit på återträff med mitt FN-kompani igen. Det var 26-årsjubileum i år, alltså 26 år sedan vi utbildade oss och åkte på FN-tjänstgöring till Libanon i 6 månader. Herregud vad åren går fort! Min roll på det uppdraget var undersköterska på operation på FN-sjukhuset som Sverige anvsarade för då. Vi tjänstgjorde från augusti 1986-februari 1987 och det är nog den mest intensiva tid i mitt liv. Jag tror jag upplevde saker som det skulle ta tio år här i min vardag att få uppleva. Och vissa saker kommer jag aldrig att få uppleva igen för de är så udda och då tänker jag på krigsupplevelser och krigsskador vi fick ta hand om.
Lägger upp lite foton från denna tid i mitt liv. Camp Silvia, området vi bodde på, låg vid havets strand i byn Naqoura i södra Libanon. Livet var mycket enkelt på vissa områden som att mat serverades i matsalen flera gånger om dagen, tvätten lämnade man in i tvätterit. Både uniform, sängkläder och arbetskläder fick vi, så man behövde aldrig tänka på vad man ska ha på sig. Det vi behövde göra själva var att städa baracken vi bodde i och sedan bara vara. Det blev mycket resor, shoppande,festande och umgänge all tid man hade över från själva arbetet. Vi arbetade inte heltid heller men däremot var vi alltid i jour eller beredskap om vi var på campen. Var man ledig åkte man till Israel, Jordanien, Syrien, Cypern, Egypten mm
Här poserar jag i min vardagsuniform i en av utkiksposterna på campen. Jag är 27 är.
Skyddsövning!! Här har vi tagit oss till skyddsvärnet så snabbt vi kunde och jag håller på att rätta till uniformen. Det gällde ju att ta sig dit så fort som möjligt och få med sig det man skulle. Vi behövde aldrig springa dit på "riktigt" som tur var utan endast på övningar.
Lite herrbesök i vårt lilla uterum som hette "Bakis & Skakis" och låg utanför vår barack.
Det var inte hög nivå på humorn alla gånger men de flesta hittade dit och där har jag fått mig många goa skratt.
Att åka på LEAVE var fantastiskt roligt. Första vi var lediga åkte vi någomstans och det fanns alltid någon att åka med. På detta kort sitter vi på ett tåg i Egypten och åker från Kairo till Assuan.
En valig kväll gick vi ibland ut och åt på resutarang på gatan utanför campen istället för att äta i matsalen. Det serverades mycket god Libanesisk mat där. Själva restaurangerna och affärerna hade ju inte den högsta standarden precis men vi trivdes alltid ädnå. Kolla utsikten i fönstret. Här sitter Eva, Inger och jag som bodde och arbetade ihop dessa månader.
Julhälsningar skickades hem via tidningar till Sverige. Detta är det foto som sändes till Stockholmstidningar. Jag bodde i Stockholm på den tiden och här är alla vi som var från den delen av landet.
Från att ha varit 150 soldater i kompaniet så är vi på denna återträff i Ramnäs september 2012 bara 22 st. Men vi hade en väldigt rolig helg med brändbollsspel, tjöt och mycket god mat. Vi har ju också blivit lite äldre och under många år inte träffats alls. Men nu planerar vi en resa till Beirut om några år vilket vi verkligen får hoppas blir av. För reste gjorde vi ju mycket under FN-tjänstgöringen men det gick ju inte att resa i Libanon på den tiden.
Zelvin heter vår mellanpudel och är 9 år. Han älskar att äta, leka, träna och slappa. Tillsammans går vi många långa promenader och upplever skog och natur. Vi tävlar också i Rallylydnad,vanlig lydnad och HTM. Här är länken till den gamla bloggen som handlar om just Zelvin.
Hantverk är ett samlingsord för allt skapande som jag är intresserad av och ägnar en del av min fritid till. Här är länken till min gamla blogg som jag startade oktober 2008.