Har stickat ett par tågsockor till, och nu i ett garn som räckte till hela paret. Fint ullgarn i ett melerat färgat garn jag hade hemma. Denna iver jag har ibland att göra något jag får för mig kommer ta kål på mina ömma tummar. Så nu har jag gett mig själv stickförbud ett tag och tar en kur antiinflammatorisk medicin?.
I onsdags var jag på föreläsning om tävlingspsykologi i hundsport. Hunddagiset bjöd på den och det är jag tacksam för, det passade verkligen mig just nu.
Nu är det fredagkväll och jag är ganska trött efter ett träningspass på Friskis & Svettis efter jobbet. Men himla gott att kommit igång med fysträning igen efter ett halvårs uppehåll.
I helgen ska jag planera och förbereda för fest här på onsdag. Då ska vi ha avskedsfest för en arbetskamrat som går i pension. Ska försöka göra fint och hoppas vi får en trevlig kväll.

Gillar verkligen Instagram och alla bilder, dåliga och bra bilder, spelar ingen roll. Behövs ofta inte så mycket, utan som ordspråket säger - "En bild säger mer än ord". Till Instagram finns flertalet
appar för redigering av olika slag som är roligt att mixtra med. Idag tar man ju så mycket bilder, och bildcollage är då en bra variant tycker jag för att använda bilderna, och väldigt lätt att göra. Tänkte bjuda på ett axplock här på en massa olika bildcollage.

För en tid sedan lånade jag en stickbok och där hittande jag en fantastisk historia:

Året är 1939, och Vinterkriget har börjat. Bomberna faller över Vasa i Finland. Kerttu bestämmer sig för att fly undan dem. Hon kliver ombord på tåget med sin två månader gamla dotter i famnen. Mittemot henne sätter sig en äldre kvinna i en stickad kofta. Tåget börjar gå, men stannar tvärt efter en stund. - Rälsen har träffats av bomber! förklarar konduktören. Vi måste vänta tills den har blivit lagad.
Där sitter de på tåget och kommer ingen vart. Den äldre kvinnan berättar för Kerttu att hon är pensionär och att hon har varit handarbetslärarinna. Sedan säger hon: - det är synd om den lilla flickan som inte har några sockor på fötterna. Hon tar av sig sin kofta, börjar resolut att repa upp den och stickar snabbt ett par sockar till flickan.
Kerttu och hennes dotter Terttu har fortfarande kvar sockorna som lärarinnan stickade, och båda två har stickat flera hundra par i samma modell. Från början kallades de Junasukat, "Tågsockorna", men nu kallas de ibland också Tuulasockorna eller Legendsockorna. De sitter bra på små fötter, och bland stickande mormödrar, farmödrar och småbarnsmammor i Finland är de mycket populära.

Jag har stickat dom av restgarner i finaste ull. Inte de finaste färgerna men kul att kunna göra något utav restgarner. Roliga att sticka då de har ett mönster som har en historia.

Nyårsafton hade vi våra bästa vänner här hos oss. Jag och dotter lade lite extra energi på att göra en fin och festlig bordsdukning.
Började med att ta fram en duk jag har haft sedan många år som är svart- och guldrandig. Porslinet är benvitt med gulskanter. Tog då fram svart, guld och glitter som tema. Köpte svarta servetter som rullades och satte ett guldband runt. På julpyntsrean köpte jag två långa glitterbnad i guld. Sedan en kandelaber och två porslinsdockor som dansar. På Furulunds hittad jag ett guldtyg som vi hade som duk på serveringsbbordet.

På Furulunds hittade jag ett resårband med guldpajetter som fick bli nyårsklädseln till vår hund.