Nu ska jag bli lite mer personlig än vanligt. Det gäller livet som gör oss påminda ibland om hur skört det är. Att inte ta allt för givet och se mera ödmjukt på allt som händer.  Jag har idag varit på begravning av en vän som dött i sin svåra sjukdom hon hade. Prästen pratade om den lilla gräns som är mellan liv och död, gråt och skratt. Om stundens i kyrkan som är så sorglig och vi gråter, men i nästa stund så minns vi de roliga minnen tillsammans och då vill vi skratta. Om vitt är sorg och rött är skratt, blandar vi det blir det rosa. Anna tyckte om färgen rosa och hennes liv var rosa. Sjukdomen var sorgen och kärleken till livet och människor var skratten, en rosa begravning, väldigt fint var det. Utan att veta om detta rosa tema så hade jag valt en rosa gerberablomma till Annas avsked. 

Efter begravningen tog jag med mig hunden ut på en skogspromenad. Vi gick en timma och jag kom på mig själv med att stundvis inte ha någon som helst kontroll över min hund som går lös. Tankarna var hos Anna ovh hennes familj förståss. Men min underbara lilla hund bara går där bakom mig helt lugnt. Väcker mig ur mina tankar ibland med att puffa på mitt ben med sin lilla nos och säger;  "hej matte, var inte ledsen jag är ju här med dig". 

2012-12-01 började jag mitt nya jobb som Arbetsterapeut inom hemsjukvården. Jag fick ett eget kontor som till en början var kalt och saknade mycket. Rummet jag har ligger längst in, längts bort i lokalen. Ett alldeles för litet skrivbord med en data på fanns det som stod placerat i ett hörn i detta stora rum. Det var mindre trevligt att sitta med ryggen mot dörren längst in i hörnet. 

Efter en månad fick jag mitt nya fina skrivbord och hyller satter upp. Jag tog dit lite personliga saker som inredning. De flesta saker är från mitt förra kontor jag delade med en kollega. Vi hade två panelgardiner som är handmålade av de personer som arbetar på Kulturverkstan. En av dessa panelgardiner är nu min och den har jag då istället hängt som en väggbonad på mitt nya kontor som ett trevligt minne från "Omsorgstiden". 

Tavlorna har min nuvarande kollega målat så det är trevligt att ha dom där. 

Har kvar mitt första lilla skrivbord som gästskrivbord. Jag kan ju få oväntat besök kanske. Vi blir ju med högsta sannolikhet in fler kollegor iaf. 

Lokalen är en gammal syfabrikslokal och i denna stora hall har det suttit många sömmerskor och sytt Abecitas underkläder. Det gamla trägolvet är nyputsat och lackat, och vöggarna vitmålade. Fönstren är stora och härliga, och lokalen har helt klar charm. 

På våningen ovanför finns Abecitas museum vilket jag ska ta och besöka snart. På bottenvåningen ligger deras afför som jag slinker in i då och då. 

Kan undra om man kan tänka sig ha en kontorspudel här?  Plats finns det iaf, får se om det lämpar sig att ta upp den frågan någon gång i framtiden   

Ledig idag och då ser jag vårt fina besök vi har varje dag vid fågelbordet. 

Har stickat mig en rundhalsduk som jag är jättenöjd med. Stickad i resår 2 räta 2 aviga så båda sidor är likadana. Modellen är kort så den sitter runt halsen och inget häng ned på bröstet. Ett fint och mjukt ullgarn som inte sticks, vilket är viktigt då den ska sitta runt halsen. Valde den gröna melerade som jag gillar skarpt. Heter MANOS del URUGUAY, 30% silk, 70% Merino Extrafine Wood, Kettle Dye, Färg: 4635. 

Garnet är ett riktigt hantverk i sig som framtas av kvinnor i Uruguay och handfärgas i små krukor som ger unika och orginella färger. Garnet består av ull, silke, alpacka bla som är rena naturprodukter. 

Länk om garnet: Om Manos del Uruguay

Denna helgen har vi haft ett härligt frostigt vinterväder. Almanckan har varit tom på planerade saker vilket är underbart skönt. Det blev långprmenad både lördag och söndag tillsammans med man och hund. Idag gick vi en ny stig i skogen som ledde oss till nya vyer, och det är alltid trevligt. I eftermiddag gick vi en kortare runda i skogen med våra vänner Eva och Axel. Sedan gick vi hem till oss och drack kaffe och åt god hemmagjord ckokladtryffel som jag gjort. Har blivit en trevlig vana som vi gärna delar med dom. 

Ett litet hundproblem fick vi för ett tag sedan då vi skulle gå promenad Janne, jag och Zelvin. Han blev hoppig och gnällig på  Janne och kunde inte låta bli honom på nåt sätt. Ett stressat beteende som inte ger någon promenadro utan man blir vara irriterad. Han kunde inte gå långt från Janne och lugnade inte ned sig. Efter att ha rett ut vad orsaken var så visade det sig att när de två är själva ute och går så kastar Janne ofta kottar eller pinnar så Zelvin får jaga och hämta dom. Visst kul, men inte om han hela tiden vill att Janne ska göra det. Så nu har vi tränat på att gå promenad och bara gå!! Hur svårt kan det va? Ja, inte tänker man att det roliga vi gör tillsammans ska bli ett stressmoment, men så är det ibland. Men idag slutade Zelvin med sitt stessade beteende och vi fick en riktigt skön runta i 1,5 timma. Ska säga att det tog två promender för honom att lära sig att bara vara hund på promenad igen.

 -Lilla godingen som lär sig saker som vi inte fattar att vi lär honom   

Kameran fick också följa med på promenad idag så här kommer

lite fina bilder som är tagna vid Transåssjö. 

Naturens färger idag är vit, grå, beige, brun, svart och min lila jacka som en fin färgklick.